187

Om hon kunde skulle hon skära ut sitt hjärta och ge det till honom,
för han tar bättre hand om det än vad hon själv gör.

Hon känner sig alltid trygg när hon ligger i hans famn,
med fingertopparna som drar över de sköra nyckelbenen.

Han är hennes blod,
och utan honom skulle hon knappt orka andas.

-

Du sa att ångesten ger själen skydd från all ondska,
jag tvivlade många gånger på dina ord,
men ångrade mig när ångesten växte ut som rötter på mitt skinn.

-

Om jag kunde skulle jag måla hela världen blodröd,
kanske för att jag skulle ha något att falla tillbaka på,
om jag skulle falla.

–

Some new and older ones.

172

Tänk att vara sådär vacker,
som få verkligen är.

Att kunna se sig själv i spegeln
utan att hata.

Och att känna att man faktiskt duger.

På utsidan.

-

Hennes hjärta dunkar igen.
Det som varit fastkedjat av ångest.

Hon tänker igen. Tänker på honom.
Han som alltid lockar fram hennes bortglömda leende.

Hon känner sig plötsligt hel,
som att han är hennes saknade pusselbit.

this one isn’t done yet. :/

153

Hon skapar drömmar. Inte konst.
Hon fångar känslor. Inte lögner.
Hon pratar genom sina tankar. inte med sina ord.

152

Hon går med ångest djupt insnörat i sina skor,
och känslorna fastvuxna i hennes skinn.

Ibland går hon barfota bara för att slippa känna,
men innerst inne är hon som en ballerina och
balanserar på en skör tråd av illusioner.

Då och då vill hon falla ned på den hårda sanningen,
även om hon vet att hon alltid kommer att
leva i det förflutna bland krossade drömmar och kolsvarta lögner.

104

Vet du att jag älskar att smeka dina ärr?
Jag vet att jag inte borde, för att skada sig själv är fel.
Det borde vara förbjudet att älska det som förstör andra,
men det är så lätt att falla över gränsen.

61

Hon duger inte,
hon är tyst och trasig inombords.

Hennes skugga är urtvättad,
likaså som hennes röda hår.

Orden skär inte längre i hennes hud,
men de gör lika ont ändå.

Hon har slutat att lyssna efter de där orden som lyfter hennes hjärta upp till skyarna,
för hon vet att hon faller djupare när sanningen långsamt stryper henne.

–

Hon är en mästare på att gråta utan att någon ser
ingenting är rätt på henne
fel fel fel
hon stämmer inte över huvudtaget.
hon är den som ingen ser igenom,
den som alltid blir vald och sedd sist.
Hon är den som önskade att hon tog livet istället för att livet tog henne.

52

Hon inbillar sig själv att hon mår bra, bara hon säger det tillräckligt många gånger.

Hon bortförklarar tårarna, de som finns där på riktigt, men som egentligen bara är minnen.

Hon låtsas att hon inte blir sårad medan hon faller sönder i tusen bitar.

Om hon bara säger att hon mår bra tillräckligt många gånger kommer  även hon att tro på den svarta lögnen.

33

Sitting in my brother’s room. I feel rather blank. I think too much. Where is all the good thoughts?

But I felt for writing and posting some older things…just in Swedish though.

–

Hon trycker sig närmare hans bröst för att känna hans hjärtslag,
hjärtslagen som är fyllda med ångest.

en gång var hon hans prinsessa,
men nu är hon blott ett bortkastat minne.

Hon har försört allt och inget.
och helst vill hon bara slita loss minnena som växt fast i hennes hud,
ärren som målar hennes kropp randig.

men hon har en trasig själ,
och inget klister kan få henne att känna sig hel igen.

–

Förlåt för att jag stjäler dina andetag,
målar din värld grå
och kliar i dina sår så mycket att de går i sönder.

–

Det var som en dröm, där varken ondska eller godhet fanns.

Där svart betyder lycka,
och randigt är vackert.

En vacker mardröm som frös mitt blod till is och stannade mitt hjärta.

Och du som var min värme,
varför höll du aldrig om mig och skyddade mig från kylan?
…

I guess they’re not finished.

13

Hon trycker sig närmare hans hals och lyssnar till hans andetag,
endast han kan få henne lugn.

Hon brukar dra fingertopparna längs hans nyckelben,
för då glömmer hon nästan bort att hon inte kan andas.

När demonerna viskar i hennes öra kramar han om hennes ömtåliga kropp,
och jagar bort det som långsamt äter upp henne.

Hon hatar att spegelbilden skriker åt henne att hon inte duger,
för honom är hon det vackraste som finns.

Om dagarna skriker hon om hur mycket hon hatar livet,
utan att tänka på att han lever för henne.

När ångesten bränner i hennes kropp,
läker han såren med sina tårar.

Han kan dö för henne,
hon har redan dött för honom.
—

Sena nätter är okej ibland. Och det känns skönt att kunna skriva sådär som man alltid gjorde förr!

:)